I går hände något oväntat och som jag första inte torde på och lika så Robban. Vi gick upp och morgonen var som vanligt vi kläde oss bytte blöjor och stod och gjorde frukost. Amelia på golvet på sitt babygym med en kudde under med. så hon hade lite uppförsbacke för att förklar så ni förstår. ligger på magen och gör i från sig sina ljud som hon brukar och är glad och ler när man ser på henne och hon är så med så. plötsligt så hör jag att något dunkar till vänder mig om och där ligger nu Vår kära dotter med huvudet på golvet. och nästan utanför babygemyt. Ne tänkte jag hon kan ju inte ha vänt sig själv hon är ju inte tre månader än Men tänker tillbaka o lika så var det för Olivia. Men tänkte det var säkert så att kudden gjorde sitt o det var någon lutning så att hon lyckades rulla runt. dagen gick och det inträffade inte något mer. Fören på kvällen strax innan vi skulle gå o lägga oss och hon var i soffan. så på bara någon sekund så låg hon där på rygg. Jag och robban tittade på varandra o gapade stort... jag hade inte sätt i syner på morgonen och det kunde inte bara va någon vinkel på kudden när det inträffade igen. Vår stora Amelia har äntligen vänt sig om. Åt andra håller mot vad vi trodde. hon har ju trälat ett tag med att ta sig från rygg till magen man bara kommit till sidan. Men snart kanske det inträffar med. Det otroligt vill stana tiden lite känns som om dom blir så stora så fort. Samtidigt som man glädjas åt deras utveckling och tycker det är roligt och goda tecken så ville man ändå någon stans ha den där paus knappen eller önskan över att tiden gick saktare. självklart är vi nu så stålta här hemma både två föräldrar och en stora syster.