Jag gjorde som många andra i dag och hade en tyst minut för dom drabade i Norge. Jag lider verkligen med mitt Land och hoppas att dom som varit med om sinesdådet och dom anhöriga kan gå vidare efter en sådan trasedi.
Min tysta minut tog jag mig friheten o ha på mitt jobb i hopp med min arbteskamrat och brukaren jag jobbade hos.  Fast Brukaran tyckte det var så där man vi andra stod på oss.  vi är ju ändå granar och för mig ligger det nära till hans.  En tyst minut är inte så mycket men då har man gjort något.