Ja tänk vad veckoran går fort fram, kan inte riktgit förstå hur fort det går. Det är inte länge sen jag tyckte att vi fick reda på att jag var Gravid och att vi skulle bli 2 barnsföräldrar. Nu vet dom flesta om att jag är gravid och att vi sak bli föräldrar är väl någon som man kanske inte sakt det till men det syns nu så man kan inte missa det i alla fall. Jag trivs med min mage och vetsakpen om att blir mamma igen till en ny individ o få vara med och se och vara delaktig i att forma den. Jag ligger mcyket och fundera på vad som sker där inne och vad H*N tänker på när den sparkar, snurar runt och styr, och  vad den har för förväntningar på oss och vem dena person är. Jag trivs med att känna H*N rörelser och tar det som ett gott tecken på välmående.  och det är svårt att tänka sig att det bara är ca 16 veckor kvar tills vi för möta H*N för första gången.
Jag mår bra men jag har kräkts några få antal gånger under dom 2 sensaste veckorna. Foglostningen sitter kvar än och kommer att sitta i tills den är ute. Jag har get upp tanke på att den kommer försvina. Men jag är mer medvetan om vad jag kan och inte borde göra för att slippa undan smärta. Det man märkar av nu mer o mer är att man kissar mcyket oftare en tidigare. Något jag tänker mcyket på nu när man sitter i skolbänken.


Barnet i magen:

H*N väger ca 800 gram och 27 cm lång från huvud till stjärt.

H*N har fullt funktionsdugliga händer och fingrarna har naglar. H*N kan knyta sinna händer och även få tag på sinna fötter. Dygnsrytmen är mer tydlig,  Barnet har perioder då H*N är vaket och H*N sover på mer bestämda tider. Skelettet fortsätter att hårdna.