Ja i dag har det inte hänt mycket dagen har gåt så långsamt fram och varit så tråkigt för både mig och Olivia.
Vi brukar inte ha det tråkigt i vanliga fall men i dag har vi bara varit hemma för att hon är snorig och har haft hosta. I dag hostar hon inte längre men nästan rinner fortfarande som en kran ungifär. Och barn är ju bara barn så dom dra ju ut snnoret över hela dom. det har vart många tvätningar av ansiktet i dag och det är ju inget som hon tycker är något rolgit som hon skriker hura för. Olivia blir ju så utråkade och och på dåligt humör när hon har det tråkigt så då tar ju det på ens krafter med. Men förstår henne för det är inte många kvm som hon kan var på. Och så många leksaker som hon tycker är roliga har vi inte för hon har trötnat på alla. Men vi känner som så att vi vill vänta med att köpe en massa ny tills vi flytar. För om vi handlar mer saker så finns det minder plats att vara på. 

Så i dag är det än sådan här dag som jag har kännt att det ska bli skönta att komma tillbaka till jobb och skolan vad det nu än blir efter o ha varit mamma ledig. Men det är säkert bara vad jag känner i dag för i morogn känner jag säkert helt tvärt om. Det är inte så att jag vill byta bort tiden  med Olivia så är det inte alls.  Hon är det bästa som hänt mig och jag vill vara med hennen varja minut och sekund men man känner i bland att man behöver allt det där andra runt om kring än med. Man kan inte leva i den här bublan hur länge som helst. Och med bublan så menar jag att bara va hemma med sitt baran och var mamma pappa baran och allt ska va så perfekt. Man måste ju släpa taget för eller senare. Barnen behöver ju med det där sosicala med andra baran och vyxna. Ursh känner mig lite splitrad i att vet att jag måste släpa taget snart om henne tiden går fort och snart så är man där  när dom ska flyga ur boet. Som man själv gjorde för ett antal år sedan. när jag tänker tillbaka så känns det som igår jag låg där uppe på BB och vart förlöst och fick möta olivias blick för första gången. och kännslan var så underbar det går inte att beskriva man kände sig så stolt och hel på något sätt. Men det har snart gått ett helt år. svårt att tänka sig. 

Men att bli älskad av ett barn som är hälftan av sig själv och någon man älskar är ju en sådan underbar känsla som man inte riktigt kan beskriva eller sätta fingter på. Att vakna på morgonen och vet att man får se sitt barn titta på en och le. Ger en sådan uppfylnad i hela kroppen man värkligen känner hur kälekern kommer till en och hur dom tycker att man är det bästa som finns. Att bli älskad på detta sätt som man blir av sina baran är en kännsla som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle få uppleva. När jag tänker efter på det så här så är jag så glad till att jag haf fott den möjlighetan att bli  mamma till min aldeles egna prinsessa Olivia. Eller  ska väl säga våran för hon är ju inte bara min. Hon är så plomonsöt i bland när hon tittar på en med sinna blå ögon och läger huvudet på sne och ger den där bliken som bara hon kan då får hon en att smälta som en isglass och man vill bara äta upp henne. Sedan så har hon sina stunder där hon gör allt för att bussa med oss och se hur långt hon kan gå sedan kommer hon krypande med sinn blicka ser typ ut som en hundvalp och då kan man ju inte göra annat än att förlåta henne.

Humm vad underbart det är att va förälder fast det har sina nakdelar i alla fall men dom räknas knapt inte. allt annat tar över.