För ett år sedan vid den här tiden så ligger jag på Förlåsningsavdelning på vrinevisjukhuset. Och Barnmorskan som hade hand om mig kommer in o säger att det är inte värt att vänta längre utan barn kommer du föde under natte så vi tänkte sätta värkstimulerandeddropp på dig i fall du vill ha det o går med på det. Detta kommer hjälpa dig och på skynde det hela så att du slipper o vänta en längre tid.  Vid den här tiden nu 23:40 så hade vi varit där uppe i 3 timmar och 30 minuter. Men jag hade gått hemma med förvärka i över 2 dyngn inna vi åkte in. Förverkarna började den 11/11 kl 21:15 ca då jag och sötnöten skulle se på en fim o mysa lite. Inna det var dags för oss o ta natten. Men det började kännas konstigt och vi titade på varandra och jag sa - det känns som om det skulle va något på gång men vet inte har inte riktigt känt så här förut- sötnöten gav då svart - Ja jag har ju svårt o av göra det men  lung  du bara det kommer nog avta som alla andra gånger vi trot att det varit något. Och jag höll ju med för nu hade jag gått över med 7 dagar redan. Dagen där på så skulle jag ringa upp och beställa tid till igångsätning hade min barnmorska sakt. Så jag tog det med ro och försökte släpa det och se på filmen . När vi kom in till sänga och skulle sova så la jag mig ner och låg och vred o vände på mig tills Sötisen vart tokig på mig vad styr du med sa han med stora bokstäver. Jag låg där  och såg på honom jag har ont kan inte ligga ner går ut till sofan tror jag och ser vidare på tv o ser i fall det släpper kanske tar en dusch med. Men han tyckte att jag skulle sluta larva mig hade jag verkligen så ont??? frågade han!. Jag tog kuden och gick ut till sofan tänkte efter i fall det var Förverkarna som hade satt igång på riktigt tänkte som så att jag låter det gå till kl har blivit 2 har det inte släpt då så får jag väl ringa upp och se vad dom säger. Jag han stå i duschen 2 gånger och det hjälpte inte. Ringde upp till förlostningen mellan 2- 3 på natten fick svaret lägg dig i ett bad duscha och ta en tablet för smärtan det är nog inte dax en du har  inge regelbundna samandragningar eller värkar änu utan bara smärtot.  Ja ja tänkte jag och sa det att duschen hjälper inte vi kan inte gör så mycket här heller stan hem så länge som möjligt. Ring i morogn biti om det inte släpt eller tidigare om du får regelbundna sammandragningar/ värkar. Jag låg där i sofan och hörde hennas ord! o kände att det stämde inte. vadå inte på gång än!  med så här ont o länge hade det aldrig sutit i tidigare jag viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen  natten gick och det blev morogn ingen sömn på denna natt hade det blivit Sötisen kommer upp tittar till mig i soffan och fårgar hur det är o hur han ska göra. Jag var arg och tröt o sa det inget kommer hände här åk till jobbet men har telefon i närheten så du hör den. Jag får ändå inte åka upp inna jag har regelbundna värkar så jag kan ju få ligga här och ha ont o dö tänkte jag. Hej då sa vi sålänge och ringer om det är något. Timmarna gick och inget hände försökte sova men smärtorna var så jobiga och inget hjälpte hade nu rignt upp till förlostningen under morognen som gått förbi. Där dom sa samma sak som nattpersonalen hade sakt åt mig titigare. Jag kännde mig så hjälplös och lite o som om ingen förstod mig i hela värden. Patrik Kom hem till mig där i min ensamhet o höll mig sälskap o pratade med mig. Men han led nog mest bara med mig. Och kände sig så hjäplös för han kunde inte göra så mycket för mig. Han se där någon gån mitt i allt kund ejag ta över det för ett tag så skulle jag det. Något som värmde och fick mig att skrata till  mitt i allt.  Han hjälpte där i mott till att klocka värkarna som kom var och vart annat. Sen så av tog dom. Robban han komma hem i fårn jobbet efter vi hat kontakt några gånger över telefon. Värkarna började komma mer regelbundet och vi trode vi skulle åka upp sen så dog det ut. Ja ha sa jag nu när jag gått så länge så kommer det bara dö utt ja det skulle ju va typiskt . Jag skikade hem patrik och sa det ta det lungt blir inga baran i dag du hör ju vad dom säger till mig på förlostning inget händer här hemma. Va hemma ta tableter sov o sovidere säger dom bara. Hade nu under dagen som gåt pratat med dom 4 gånger. Jag hade i alla fall fot ett bra svar och det var att om inget hade hänt inna kl 9 så kunde jag få komma upp o få ett piller som jag kunde sova på för tröt var jag . KL 5 började robban med maten jag Försökte sova som dom tjatade på att jag skulle försöka göra men när en värk kom så fick jag så ont så jag kunde inte sitta eller ligga ner jag var ju tvungen att stå upp o helst så bet jag i en handduk. Maten vart klar ju kunde inte äta ringde upp o sa det att jag orkar inte mer nu har jag så ont och värkarna kommer med 5 till 6 minuters melan rum och så så kan dom dö utt  i 20 minuter o sen tillbaka igen, är det så att det inte är något på gång som ni säger så vill jag ha tableten till att sova för nu orkar jag inte mer. ät tröt o vill ha kraft kvar till att föda med.  Nu hade jag vart vaken i 2 dygn. JA sa hon du får väl komma upp så gör vi en undersökning på dig. SA till sötnöt att nu åker vi upp!!! -Ne sa han  vi väntar ett tag till vi kommer bara bli hem skikade som alla andra. bara en massa åkande fram o tillbaka i onödan stan tills där är säkert. JAg vart tokig. Nu åker vi sa jag ta med alla väskor vi kommer inte bli hem skikade så ont som jag har så kommer vi att föda under natten och inte i  morogn. Jag ska i så fall få den där tableten för o sova för nu är jag tröt.  sötis hade inget annat vall än att åka upp men han förstod mig och jag honom med för ingen va oss  tycker om sjukhus så där mcyket. När vi närmar oss så fårgar han snällt vart vi ska stå. Jag bara titar på honom struntar i vart bara jag  får gå ur bilen nu för jag kunde ju inte sita i bilen knapt när värkarna kom. Jag bästemde mig sedan för att såt så långt bort du kan så jag kan gå för då har jag inte lika ont. Vi kommer upp till förlostningen möts av en undersköterska eller barnmorska vet inte vad hon va. Hon säger att vi ska vänta och hon hämtar en annan personal som tog hand om oss och sate i gång med undersökningen som man gör. 20 min skulle det ta jag fick tvinga mig att liga där 35 minuter i alla fall kändes det som 1 timma. När hon sedan kommer in igen och gör en gynundersökning titar hon på mig och sägar OJJJJJJJJJJ!!!!!! Jag blir livräd och hunudet hinner med och tänka alla hämsta tankar innan hon hinner med att öpna munen igen och säger - Det  är inte underlikt att du har ont du är öppen 6 cm, du har gjort ett bra jobb hemma. Hon går för o se vilken sal som vi ska få va i och under tiden så beslutar jag mig för epedralbedövningen/ rygmergsbetövning. Titar även bort mott sötnöten och sägar vad Var det jag sa att hem ska vi inte mer i dag. Slå i väg ett sms till din far nu o säga att det inte blir något jobb i morogn. Det hände ju inte allt för mcyket där inne på rumet sen mer en att jag fick stå o gå mcyket sita på en bol fick min bedövning lite masage. När kl sedan var 2 så började det hella sätas igång och smärtan vart väre en jag hade kunat tänka mig eller så som jag var rädd för att det kunde va. Den där sista biten att vänta på att huvudet ska komma ner så långt som det ska och allt gör ont. Sedan var det bara att ati av alla kraft man hade när väl värkarna kom. Och 2.30 så var hon ute och låg på sin mammas mage. Där jag låg med min tårar i ögonen helt slut och viste inte vad det var för någon jag hade på mitt bröst mer än att det var vårat kärleksbarn. Att fråga efter vad det var för skön det hade vi inte tankarna på fören barnmorskan Linda som förlöste mig frågade om vi sätt vad det var för något . NE sa vi båda och titade på varandra,  hon sa att det var en lite tjej så lyfte hon upp henne och visade upp henne för oss riktigt o däntligr. Pappa kliptenavelsträngen och sen så var vi där våran lilla familj hon hade äntligen viljan till att komma ut till oss  som var så spända på att få lära käna vårat barn. Nu ligger hon här i sin säng och sover o blir  stora tjejen o allt. Svårt o tänka mig att det var ett år sedan.  Och trots smärtan man går igenom så glöms den bort kommer inte i håg så väl längre hur ont det gjorde. Och jag är vilig att gå igenom det en gång till någong gång i framtiden.

Barnmorskan Linda som jobbad natten den 11/13-08 (11/12-08)är värd dagens ros från oss för att hon var så tålmodig och så inspereadnde och gav oss bra stöd och råd innan förlostning och under försostningen hoppas du jobbar kvar och jag får dig till mitt nästa barn igen.