En besvikelse

JA jag trode det skulle bli en bra dag i dag men vart till en stor besvikelse i stället.!
Dagen började bra med att olivia vaknade och var på strålande humör men det var inte riktigt jag. För jag var as tröt hon hade ju hålt mig vaken under natten. Men sådana nätter kommer och går. Har man lärt sig vid deta laget.
Sedan barr det va till Bestemor för vi brukar va med henne på Onsdagar där vatr det mycket skratt med glädjetårar, och vi kom in på väldigt många roliga och intresanta samtals ämnen som tex, ungdomsvåld med fängelsestraf, våldtäkt, barnporognafi sex, dejt ning på nätet mm. Vart heta  diskussion sinns i melan.

Men till besvikelsen: Jag hade bestämt träff med en vän som jag inte haft kontakt med nu på ett bra tag för att vi har kommit  på fel fot sins i melan. Väldigt tråkigt tycker jag. För saknar den relationen vi hade, Vi kunde värkligen prata om allt melan himmel och jord och om sex till relationer. Men sen så försvan det bara. Men har varit så några gåner under det senare året att vi tappat kontakten men vi har ändå vetat att vi har den andra där och förlita oss på om vi så väl skulle behöva, (men  nu kan jag inte förleta mig på det). Sen så kom den dagen  när det brast allt ihop vi hamna på fel fot med varandra på grund utav att vi bara skrev till varandra vija mess,mail  och inte pratade. Om jag ser till mig själv så är allt ett frågetecken eller rättare sakt flera ??????????. Men nu i dag så hade vi planerat att vi skulle ses och prata om allt för vi båda två kände att det behövdes. Så jag tackade nej till många och sa att jag inte hade tid att ses för att jag hade annat för mig men så vart det ej. Det vart som sist att jag satt där och hoppades in i det sista att personen skulle höra av sig och säga att vi träffas här och där eller  att tuvär jag har fot förhinder men inget mess fick man. Så där satt jag och kände mig så dum, för jag kunde gjort en massa annat  i stället för att bara sita o vänta men ville så gärna lösa det hela som att det inte finns en massa som är otydligt i mellan oss två. Sen så behöver det inte bli som förut men att man i alla fall kan ha kontakt prata med varandra och va som vilka vänner som helst. Men får väl se hur det blir med det. Liger inte längre i min händer känner jag.  Har försökt men det behövs att båda två möts för att händerna ska kunna knytas ann och för att en kram ska kunna skapas.

Har ändå lite hop kvar och hoppas inte att det ska försvina utan hoppas att jag får en förklaring varför det vart så här i dag.Och att deta kommer upp över ytan och blir löst. Tror att det skulle få oss båda två det gäler att må bätre!
Hoppas att ni andra har haft en bra dag med en massa händelsär och roligheter. Trots det oväder som kom in över oss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!