Livet är jobbigt i bland och får en ur balans. Föra söndagen så var du den personen vi alla kände men det vände lika fort på söndagen. Varför varför är frågan man ställer sig många gånger om. Varför var det så att du även skulle få det här med som o. Cancern inte var nog. Du blev aldrig den personen du var efter söndagen. Och det gjorde ont i hela kroppen på mig att se dig som något du inte ville va. Vi alla hade hoppat uppe och önskan var stor hos oss att du skulle komma tillbaka ur det med lindriga men fast jag någon stans med min erfarenhet och på läsning viste att det inte kunde bli så men under kan ju ske varför kunde det inte bli så nu. Livet ska man ta vara på och inte glömma bort att säga hur mycket man älskar någon. Det var något du var Bra på morfar. Något mormor alltid kommer veta är att du älskade henne. Och jag vet att du gjorde så med alla oss andra med du kunde säga det och visa det på dina konstiga sätt. Kvällarna och dagarna ute på landet, Estersön, åktureran på flakmoppen Oskar, fiske turerna, och alla bus och hyss är något jag alltid kommer ha med mig av dig. Du är min morfar och kommer alltid att va. Du ville inte bli ett vård paket och det vart du aldrig. Så du fick din vilja igenom. Vi alla älskar dig. Och jag står vi mitt ord att gå den väg jag vill gå och ta vara på mitt liv och njuta av det som du gjorde att våga vara den jag är. Samt att se efter mormor och allt annat du skulle sakt till mig. Men just nu är det bara tomt en saknad och tårar som rinner för dig.@